Jag känner mig lurad på livet. Är det här allt? Är det såhär det ska vara?  Massa jobbiga dagar fyllda med slit och suckar för några få timmar av lek och skratt?
Om jg visste att det va så det skulle vara så skulle jag aldrig ha velat vara med, då hade jag vänt redan i magen. Usch fan vilken falsk marknadsföring mamma hade när hon välkommnade mig till världen och lovade mig guld och gröna ängar, inte sa hon att jag var tvungen att fixa allt själv.

Jag är i nått slagt mellanläge just nu. Jag är väldigt missnöjd men ändå inte helt slut på hopp. Jag är glad, missnöjd, glad, ledsen och så skiftar det sådär. Jag blir galen på det!!!
det är nått som gnager inne i mig. Jag vill göra mer saker, men jag vill inte.

Har ingen lust att gå ut o festa eller nått liknande för jag mår skit, har egentligen inte lust med nått. Usch