Blod är tjockare än vatten???
Jag känner att blodsband egentligen inte betyder något. Jag känner mig mer familj med mina vänner tex mika och Gache än vad jag gör med min bror. Jag känner dom bättre, älskar dom mer. Vad betyder egentligen samma mamma för känslorna. Ok, han är min bror och jag skulle vilja ha bra kontakt med honom men det finna inget inom mig som saknar honom. Hur kan man sakna någon man inte känner??
Men med nya släktingar kommer det frågor. Jag har tänkt på dom väldigt mycket. Jag undrar hur dom är och hur dom har haft/har det. Jag undrar om likheterna och skillnaderna.... För som sagt så tycker jag att de bara är underligt att tycka att en "helsyskon" är mer än "halvsyskon", det blir vad man gör det till. =)
Jag är nyfiken. Det snurrar i huvudet så mycket undrar jag. Jag är nog den enda i familjen som är genuint glad över denna nyhet, jag kan ana viss reservation av de andra.
tankar.....
En plattform att stå på där man finner sina egna dna hos människor som man inte känner är en mäktig upplevelse. Hel eller halv, bakom dig finns en lång släktsaga.
Var rädd om dig!
Morfaster.
Visst kan jag förstå de andras reservation och inse hur jobbigt det kan vara när "främmande" folk klampar in i ens liv - utan att man har valt det.
Ingen kan begära att man ska tycka om varandra för att man är släkt, för sin släkt väljer man inte men sina vänner väljer man.
Därför är det viktigt att omge sig med dem man tycker om och litar på. Och minst lika viktigt såna som tycker om en tillbaka, såna människor som ser en för den man är och inte förminskar en.
Att ändå ha släkt som är ens vänner är därför ännu viktigare - för då växer man som människa.
Fredagshälsningar från moster