Jag är i ditt rum. Det är slitet och rörigt och alldeles för ljust. Du ligger på sängen och ser sådär nonchalant  ut som bara du kan, men visst är du söt. Jag tror det är dina ögon som gör det. Du har ögon som kan tala, en blick och sedan smälter man. Dom kan få en att känna, känna ända ner till fötterna och ända upp till huvudet.
Jag är här hos dig för att må lite bättre.
Jag kanske tror att tidigare händelser och saker som skett kan försvinna om jag är här med dig.eller att just DU kan få det att bli bättre. Jag menar såna saker botas inte lätt, men jag vill att du ska försöka.
 Det känns som om det enda jag förtjänar är en sådan som du,en sådan som gör vad han vill utan att bry sig om mig. Ibland tror jag att det är såna människor jag mår bäst utav. Jo, visst är det så!!
Men jag vet redan innan jag sätter mina fötter innanför din dörr att jag inte kommer att gå härifrån och må bättre, men jag intalar mig det! Sånt här har jag gjort alldeles för länge för att kunna tro att de blir bra.
Jag intalar mig att detta inte betyder något. Jag känner, jag vet att det inte betyder så mycket, men ändå mer än vad jag vill medge.
Jag slingrar mig för jag är nervös och vet inte riktigt om jag vill detta. Min hjärna skriker NEJ och allt annat skriker JA.
Du gör saker värre. Kan inte läsa av dig. Jag vet inte vad du vill eller hur du känner.
Jag skiter i det. Jag tänker att det är för onödigt. Det jag ville vill jag nu inte lika mycket. Kanska klarar jag mig utan.
Kanske behöver jag bara någon som förstår, någon som håller om, någon som kan tycka om.
Och det är inte du. Det är inte du och jag.
Det gör mig besviken. Det känns, fast de vill jag inte låtsas om. Jag vet att du vet. men jag vill inte låtsas om. det känns bäst för dig med.
När jag går från dig vet jag att jag har förlorat. Jag känner dig, jag känner mig. Jag vet att allt är förstört. Det var alla känslor som förstörde.
Jag vet att det aldrig kommer att bli något mer. Jag vill, men inte du... Jag har lagt korten på borden..du väljer att inte spela. Du är inte intresserad. Jag är ledsen. visst. Men livet går vidare...!?!?



Och jag lever!!!!!