Jag undrar lite hur det kommer sig att jag har blivit bortprioriterad ett tag. Så brukar det väl inte vara, eller?
Är det kanske så att det finns tid för mig när det inte finns nått annat att göra?
För jag ser det lite såhär...
Om jag kan göra tid för dig fast jag är med andra människor eller jobbar eller gör nått annat så kan väl du kanske göra detsamma? Eller....?
vet inte...kanske är det bara såhär från o med ett tag sedan. såhär kanske det ska bli. Inte vet jag.  Jag tycker jag har försökt i alla fall.....Jag tänker inte tränga mig på mer. Jag har slutat med sånt. det leder inte till nått gott.
Jag finns där jag alltid finns och det vet du.





Det är bara vad jag känner. Inger mer, inget mindre....

=/