Våldtagen....
Det finns, enligt mig, två sätt att bli våldtagen. Fysiskt och psykiskt. Kroppsligt och själsligt..... Jag ska inte tala om de kroppsliga här men det själsliga.
När någon har ens hjärta, kanske kramar och pussar lite på den först men sen så börjar dom.... spotta, slå, trampa och hoppa på ens lilla hjärta som slår för glatta livet, då är det svårt!
Jag tror nog att de e lika hemskt. Ärren på ens hjärta och själ läker väl åh så sakta....i alla fall på mig.
Jag vet att jag håller kvar vid saker. har svårt att låta gå och bara gå vidare. jag är ÖVERKÄNSLIG OCH HAR FÖR MYCKET KÄNSLOR så det kanske bidrar med allt våld på det svaga hjärtat.
Det svåra här är att det inte finns lika tydliga gränser som det finns om man skadar någon fysiskt. Hur vet man om man gör illa någon och är det den som skadars fel eller är personen som bli sårad bara för svag? JOBBIGT
Jag skäms. Jag är så jävla patetisk och töntig. Känslor från förr sitter kvar...visst,dom är långt inne men det krävs så lite för att dom ska bli levande igen. Den krävs så lite för att jag ska käönna PRECIS som jag gjorde DÅ. det är patetiskt.
att jag inte har styrkan att kunna gå vidare HELT utan att jag ska kunna känna mig sårbar än idag. Vafan är det för fel.
uhh
När någon har ens hjärta, kanske kramar och pussar lite på den först men sen så börjar dom.... spotta, slå, trampa och hoppa på ens lilla hjärta som slår för glatta livet, då är det svårt!
Jag tror nog att de e lika hemskt. Ärren på ens hjärta och själ läker väl åh så sakta....i alla fall på mig.
Jag vet att jag håller kvar vid saker. har svårt att låta gå och bara gå vidare. jag är ÖVERKÄNSLIG OCH HAR FÖR MYCKET KÄNSLOR så det kanske bidrar med allt våld på det svaga hjärtat.
Det svåra här är att det inte finns lika tydliga gränser som det finns om man skadar någon fysiskt. Hur vet man om man gör illa någon och är det den som skadars fel eller är personen som bli sårad bara för svag? JOBBIGT
Jag skäms. Jag är så jävla patetisk och töntig. Känslor från förr sitter kvar...visst,dom är långt inne men det krävs så lite för att dom ska bli levande igen. Den krävs så lite för att jag ska käönna PRECIS som jag gjorde DÅ. det är patetiskt.
att jag inte har styrkan att kunna gå vidare HELT utan att jag ska kunna känna mig sårbar än idag. Vafan är det för fel.
uhh
Kommentarer
Postat av: Nathalie
länkar gör du genom att skriva typ "annica" och sen markerar du det du vill länka och klickar på den där lilla ikonen som ser ut som en kedja =)
Det e bara en kul grej pusss
Postat av: Anhörig
Det är inget fel....det är ett normalt sätt att reagera på. Du har känslor i kroppen, precis som jag har. Förstår precis vad du känner. Skäms inte över dina känslor, ta tag i dem och använd dem som en styrka istället! Det är svårt men jag tror det går! Jag försöker iaf!
Trackback