En av de jobbigaste saker jag vet är att träffa på människor från förr....och speciellt sådanna människor som man inte gillade då...och verkligen inte gillar eller ens bryr sig om nu!
Träffade en sån igår...Vi har gått i samma klass och jag brydde mig inte så speciellt mycket om henne då och kunde inte bry mig mindre NU. Men ändå skulle vi stå där mitt bland korven och köttbullarna och låtsas som om vi verkligen var intresserade av vad den andra gjorde och måde nu.
Och hur hälsar man,.....Jag gillar inte att krama människor (om det inte e nån jag verkligen verkligen gillar) så jag nöjer mig gärna med ett enkelt HEJ. men de allra flesta tycker att en stel och osäker kram är det bästa sättet att hälsa på när man träffar en människa man inte har sett på några år. s
Så japp, mitt bland korven blev det e otrygg kram...lite kallprat om vart vi bor och vad vi gör. USCH could'nt care less...

OCH SÅ HÄNDE DET IGEN..... idag på perrongen på väg till solna centrum så träffade jag en till så där obekväm människa som jag gladeligen skulle kunna gå några extra kilometer för att undvika. Detta var ännu mer obekvämt och på snudd till äckligt... !!!

Sen finns det ju de där männikskorna man tycker att man skullle kunna hälsa på i affären. Jag menar har man delat mer intima stunder än ett handslag så ska man väl kunna säga hej till varandra sedan? Fast det kanske bara gäller om man inte har en fru och två barn...?!?!
Nästa gång ska jag verkligen säöga hej...HEEEJ! ett högt och snudd på bittert hej.... nu får det vara nog!!
om du bor i mitt rissne o handlar i min affär så ska du säga hej!



You're a nightmare beating the dawn!

=)