Inför denna hemskrivning frågade jag vad min omgivning tyckte och tänkte om fattigdom och världens fattiga länder. Frågan jag ställde var då....Varför är Afrikas länder fattiga?

Några av svaren jag fick var genomtänkta andra var rent ut sagt dumma.

"För att resten av världen exploarterar afrika." 

"För att vi sänker pengar till dom, dom kan inte lära sig att klara sig själva då."

Jag tror att Sveriges befolkning vet väldigt lite om omvärldens problem. Beror det på att vi inte orkar tänka på det lidande som andra människor går igenom. Eller är det så att vi inte har tid?

Jag menar vi har ju kläder att handla, mat att laga, jobb att sköta, klaga över att barnbidrager inte räcker till, så självklart har vi inte tid att tänka på de människor som inte ens lever i sverige.

Hur många av oss i Sverige vet att enbart  36% av befolkningen i Etiopien kan läsa eller att  bomullsindustrin är den största dödsorsaken (förutom naturlig död) i södra Indien.

Av världens befolkning lever idag ca en miljard människor på mindre än en dollar om dagen, Och då har ändå antalet fattiga människor minskat med ca 130 miljoner sedan 1990.

Hur kan det komma sig att det finns över en miljard människor som knappt lever?

Man kan kolla på, det som vi kallar, problemet från olika vinklar med hjälp av olika analysmodeller.

Man kan tillexempel se på den stora skuld afrika har, år 2003 låg Afrikas skuld på runt 2 250 miljarder kronor. Afrika är i och för sig inte det ända landet som har lån. USAs statsskuld är på ca 3 biljoner, vilket är mycket mer än dem afrikanska länderna, men skillnaden mellan Afrika och USA är att USA har råd att betala räntan och amorteringen på sitt lån och det kan inte Afrika.

På så sätt klarar sig USA utan att sätta sitt folks liv på spel, i alla fall för tillfället, men Afrika däremot kan inte ta hand om sina sjuka och fattiga eftersom dom måste betala mer pengar i räntor och amorteringar än vad dom kan betala för mat och sjukvård. Afrika har fastnat i en nedåtgående spiral. Dom lånar pengar för att kunna betala sina lån och sin ränta på lånet, och vips har dom ännu mer lån.

Ja, sanningen är den att i Afrika dör människor dagligen bara för att deras regering måste lägga mer pengar på räntor än på sjukvård och utbildning.

Hur kan då den rika världen förtsätta att bevilja lån till de styrande i fattiga länder när det är det civila människorna som får betala med sitt liv?

Sambandet mellan statsskulder och sjukdom är ingenting som är påhittat. Ca 70 % av alla fall av malaria, mässling och barndiarre beror på undernäring som är en konsekvens av fattigdomen.

Det förstår väl du, att människor som lever på en dollar om dagen inte har råd att betala för medicin och självfallet får dom ingen hjälp av staten för dom har lån att betala.

Utöver det så flyr dom fattiga ländernas läkare och sjuksköterskor till andra länder i hopp om en bättre framtid,  Omkring 60% av alla de läkare som utbildade sig i Ghana under 80-talet  lämnade landet.

Det är en äcklig och smutsig värld vi lever i. Den rika världen har satt U-länderna i en ond cirkel. Fattigdomen gör männiksor sjuka, människor blir fattigare för att de är sjuka och ju sjukare de är desto fattigare blir de. Enligt mig är det omoraliskt att människor dör på grund av länders skulder till varandra. Barn i U-länderna dör för att den rika världen vill ha mer och mer, och det sorgligaste är att vi inte ens skäms.

Det som skulle vara ett  ljus i detta mörker är millenniemålen, som dessutom skulle visa att den rika världen började förstå hur långt fattigdomen verkligen har gått. Millenniemålen består av en del löften varav några handlar om att halvera världens fattigdom och öka levnadsstandarden i delar av världen till år 2015. Men i denna takt som det går i nu så kommer målen troligtvis inte att uppnås i de flesta länder trots att det finns tillräckligt med kunskap och resurser, det är viljan från världens ledare som saknas.

Jag, och säkert många med mig, tycker att skuldavskrivningarna ska öka. De skuldavskrivningar som har varit hittills har inte varit nog för att lösa denna stora skuldkris, vi har helt enkelt inte utvecklats tillräckligt mycket. Någon gång måste man vakna upp och inse att det inte fungerar och just nu är det en sådan gång. Ta tillexempel länderna söder om Sahara som fortfarande, efter lovord om förbättringar, sitter och betalar ca 10 miljarder dollar om året i lån samtidigt som deras länder blir fattigare och sjukare.

Att skriva av alla lån helt vore väl kanske bara ett önsketänkande. Men att skriva av lånen till den grad att länderna i alla fall har råd att försörja sig själv vore bara realistiskt. Jag menar, i och med millenniemålen har länderna en så kallad fattigdomsstrategi och det är uträknat ungefär vad varje land behöver för att klara sig så varför inte anpassa lånen efter varje lands fattigdomsstrategi. Det är den bästa lösningen i denna situation.

 En kompromiss mellan inget och mycket. De fattiga länderna betalar vad de kan och de länderna som har lånat ut pengar får tillbaka en del, mer behöver de inte. Att avskriva lånen är då ett stort steg i rätt riktning.

Jag har hört talas om Karma, att om man gör bra saker så händer det bra saker i ens liv och om man är en dålig människa så händer det dåliga saker i ens liv.

Men jag förstår inte riktigt hur det går ihop. Är det så då att alla de barn som lever utan mat och vatten har gjort något för att förtjäna det? 

Och sedan var det ju den där killen där uppe, gud, skulle inte han finnas där för en?

Vart är han när afrika svälter och vi i väst lever ett överdrivet liv i lyx? Egentligen är det knappt att jag tror på mänskligheten, för på det sättet vi människor behandlar varandra har jag inte sett någon mänsklighet. Men jag tror på hopp, jag känner hopp! Dessutom hoppas jag på att vi människor öppnar våra ögon och tar hand om varandra för en sak är säker,

Ingen gud och ingen karma kommer att hjälpa oss!

Utöver lånavskrivningarna tycker jag att de rika ländernas bidrag och bistånd ska öka.

För över 30 år sedan lovade världens länder att de skulle bidra med 0,7 % av sin BNI men inte har länderna hållt det löftet. Utöver det så är den bittra sanningen så att de bistånd länderna får inte följer landets fattighetsstrategi eller fokuseras på de fattiga människorna, utan den rika världen vill lägga båståndet på sådant som dom också kan tjäna lite på.

Har du någonsin tänkt på hur många människor som lider för att du ska ha alla dina bekvämligheter?

Jag visste till exempel inte att folk dog för att jag skulle kunna peta mig i örat med en bomullstopps. När jag proppade munnen full med frukt stannade jag aldrig upp för att fundera på vad han som plockat just min apelsin fick för lön.

Jag tror inte att människor i ett fattigt land ens kan föreställa sig hur mitt liv är. Dom har lika lite erfarenhet och vetskap om mitt liv som jag har om deras liv.

Enligt en studie av Christian Aid som gjordes 1993 så beskrevs fördelningen av intäkterna på det pris som vi betalar för bananer i vår affär. I den studien framgick det att han som plockar dessa bananer som vi äter tjänar 1.5% av intäkterna medans grossisterna tjänar 32%. Dom spenderar till och med mer pengar på utgifter för bekämpningsmedel då den utgiften är på 5%.

Kilopriset på bananer i min affär är på 12.90 kr. Hur mycket är 1.5% av 12.90 kronor?

Som jag tidigare nämnde så är den näst största dödligheten i södra Indien bomullsindustrin.Som det ser ut i vår värld just idag är bomullen vår mest använda textilfibrer, det gör bomullen betydelsefull ur både ekologisk och ekonomisk synvinkel. Bomullen kan hjälpa eller stjälpa livsvilkoren i de fattiga länderna. Just nu så stjälper den mer än vad den hjälper. 

Företagen som handlar med bomull vill ju ha så mycket bomull som möjligt för så lite pengar som möjligt, då går det ju inte att behandla bomullsplockarna som värdiga människor. Bomullsplockarna går hela dagarna utan skyddsdräkter och plockar bomull medans fälten dränks i kemikalier. Men vad spelar det för roll när HM sedan säljer den där jättefina toppen för endast 99.90 kr?

Det finns faktiskt ett par bomullsodlare i Indien som har sagt ifrån och försökt att odla ekologisk bomull. Men problemet för dom då är att det är få företag,näst intill inget, som vill köpa deras bomull eftersom den blir dyrare om den är ekologisk. Återigen tar den ekonomiska faktorn över. Vi konsumenter är inte redo att lägga mer pengar på ekologiska kläder för att rädda några liv i Indien så vi väljer hellre den oekologiska bomullen som ger oss billigare kläder.

Eftersom vi konsumenter vägrar att höja våra klädpriser väljer företagen i sin tur att ignorera dessa ekologiska bomullsodlarna i Indien och dom i sin tur kommer ingenvart med sitt försök.

I dagsläge är enbart ca 1% av alla bomullsodlingar ekologiska och det är helt sinnesjukt.

Ekologiska kläder är inte så mycket dyrare och inte är de fulare, i alla fall inte överdrivet mycket fulare. Om man går in på HM kan man hitta tröjor och klänningar för 199 -299 kr. HM säljer i och för sig också ekologiska kläder men det är inte alls ett stort utbud.

På till exempel www.hildur.se säljer dom endast ekologiska kläder. Där hittar man väldigt fina ekologiska  tröjor och kläningar med bättre kvalite för 300 - 600.  Är inte mellanskilnaden på ekologiska och oekologiska kläder ett lagom pris för att  kunna minska dödligheten?

När man tänker på saken såhär som man tvingas att göra när man skriver om det är det helt ofattbart att vi människor behandlar varandra på detta sätt. Det finns männisor som dör på grund av den rika världens behov.

Men det som är värst är att också jag köper den där billiga toppen på HM, jag vet inte ens vart dom säljer ekologiska kläder. Jag använder topps och oekologiskbomull för att ta bort mitt smink, vilket för övrigt säkert är testat på djur. Jag har inget fadderbarn och jag tänker mig inte för när jag slänger mat eller låter min vattenkran stå och rinna. Kort sagt, jag är hemsk och jag är inte den enda.

Jag vet att alla våra problem inte kan ändras över en natt, och det är det ingen som begär. Men att offra lite mer än vad vi redan gör tycker jag att vi ska börja med redan nu.

Vad som behövs är att de fattiga ländernas lån blir avskrivna och att den rika världen ger större bidrag. Som sagt, just det går inte att verkställa över en natt så varför inte börja med saker som vi kan ändra på själv? Det finns så mycket en enskild människa kan göra för att hjälpa till. Eller är det kanske just där problemet ligger, att EN enskild människa INTE kan göra något för att förändra något.

Jag, Annica, är beredd att enbart köpa ekologiska kläder. Jag kan skänka pengar till de olika hjälporganisationerna. Jag är beredd att göra i stort sett vad som helst om jag visste att det skulle hjälpa andra människor. Men vem hjälper jag egentligen om jag köper och har på mig mina ekologiska kläder och vem går min hundralapp som jag varje månad sänker till, går den inte bara som lön till han som sitter och samlar in alla dessa allmosor?

Jag tror att det handlar om mängd!!!

Om alla, eller i alla fall majoriteten, använde ekologiska kläder och skänkte pengar till organisationer så skulle det fungera.

Tänk dig själv om alla i Sverige som har en inkomst (låt oss säga 5 miljoner) skänkte 10 kronor i månaden, alla har råd med 10 kronor, då hade det redan där varit runt 50 miljoner i månaden. Föreställ dig sedan att pengarna gick oavkortat till de människorna som skulle hjälp, då hade dom kunnat förbättra en hel del. Men som sagt det handlar om mängd, vad hade det hjälpt om jag själv ville sänka 10 kronor i månaden?

Jag berättade för min syster och hennes sambo om denna 10 kronorsideen men dom skakade på huvudet och undrade varför just VI skulle ge bort 10 kronor och om inte någon annan skulle ta och rädda den fattiga världen. Var det inte någon annans ansvar?

Världen väntar hela tiden på att någon annan ska ta steget och hjälpa till, och medan vi väntar så låtsas vi inte om alla dessa människor som har det svårt.

Precis som min mamma sa, Jag tänker på svälten i världen och brer mig en korvmacka!