Som jag nämner i inlägget under så tror jag att jag har en släng av borderline...alla fall depression.
Annica är inte som alla andra...JAG TROR JAG HAR FÖR STORT HJÄRTA FÖR ATT MÅ BRA I DENNA VÄRLD. har för många tankar och känslor...jag är otroligt känslig, men oj herregud om jag nånsin skulle våga visa det, de e ju bättre att skratta ;)
Nu låter de som om jag aldrig e glad...JO DE E JAG men kanske inte nöjd.
Jag letar alltid efter mer, något annat. Jag tröttnar på  allt,  vill ha nytt , måste röra på mig innan jag dör
IBLAND tror jag att jag förstör allt bra jag har med flit. jag gör ju så... gör nått dumt så allt blir förstört och ångrar mig när d e för sent
sån e jag...


Hon gör lite som hon vill den där flickan.
Vissa säger att hon tar den krokiga vägen fram genom livet.
Själv tycker hon att hon går den vägen hennes hjärta säger åt henne att gå. Ibland blir det en enslig stig. Den river henne i ansiktet och slår emot hennes kropp.
Fäller krokben så hon ramlar. Hon gör sig illa. Gråter.
Men ibland är den underbar. Full av kärlek.full av värme.Full av vänskap.
Hon tycker det är värt det men Ibland känns det för mycket. Men hon lever
Hon funderar ofta på vad som händer efter att vägen tagit slut. När hon är framme. Vad ska hon möta då?
Vissa säger att hon funderar alldeles för mycket.
Själv säger hon att det är en del av livet, en del hon inte vill vara utan.