Jag är en elak männsika. Man kan tro att jag är snäll för att jag ser sådär härligt töntig och osäker ut. Och sedan kanske just för att jag är en snäll människa om inget retar mig eller så.
Men på sista tiden är jag bara genomelak och jag trivs med det. Jag gillar att skratta ÅT andra människor, Kanske för att det får mig att känna mig bättre. Det är iofs inget som jag känner sådär. det kommer inget rus med lycka bara för att jag skrattar åt er....nej men kanske hjälper det mig på en mer undermedveten nivå.=)

Idag var det en man som missade tunnelbanan sådär precis, nästan att hans näsa klämmdes mellan dörrarna och jag kunde bara känna glädje. dels för att han verkligen tog sats från rulltrappan och sprang med all kraft han hade och missade den och dels för hans fula uttryck när han insåg att han inte skulle hinna.

Annars så blir jag glad när dumma idioter råkar ut för mindre jobbiga grejer. det är inte så att jag önskar människor död eller något sånt. men jag kan se det komiska i att mäönniskor ramlar, missar tåget, går upp i vikt, blir dumpade...Aaa lite sånt.

Jag tror på karma och kan inse att jag kommer att få ett litet straff för mitt sätt att tänka...men jag vet inte hur hårt det kommer bli? Vad är domen för sådana saker jag gör?

Vad händer om man inte tycker om...
Tjocka människor
människor som, är dumma i huvudet.
för snälla människor
gamla människor...
aaa listan är lång på människor jag inte gillar.